Dag 6/70: Ett litet steg i rätt riktning

Jag har insett att jag är på fruktansvärt dåligt humör hela tiden, har ingen toleransnivå alls och blir irriterad för minsta lilla. Med två barn som bara är tysta när de sover, behövs en stor skål med tålamod för att inte bli knäpp, men det har jag inte, ingen alls. 

Jag misstänker att mitt dåliga humör delvis beror på min dåliga kost, att ha ett blodsocker som åker berg- och dalbana är inte den bästa förutsättningen för att vara glad, pigg och på gott humör. Men till stor del beror nog mitt dåliga humör på att jag är missnöjd och känner mig misslyckad. Idag var vågen 8,6 kg ifrån min målvikt, som är en hög målvikt. Jag skulle vilja (detta är dock en utopi) väga 18,6 kg mindre. I princip ingen av alla de klänningar jag köpt det senaste året passar och inte heller mina fina kjolar. Byxorna får jag klämma mig i, för att snabbt ta av mig när jag kommer hem. Det är nog den stora boven i dramat med mitt kassa humör, jag vill helst gräva ner mig och komma tillbaks ngn annan gång. Men det är såklart inte aktuellt. 

Jag tog mig iaf ut på en liten löprunda (3/30), jag hade hellre suttit i soffan med en stor skål med dill och gräslökschips och en film, men inte blir jag snyggare av det. Så knappt 4 km blev rundan och att komma ut i skogen, med solen skinandes i ansiktet och det enda ljud som hördes vad det från fåglarna och skorna som mötte gruset, så kändes valet ganska skönt ändå. Jag behöver den där stunden på dagen när allt bara är tyst, samtidigt som jag gör ngt för mig själv. Jag hoppas jag med detta hittar ett sätt att vända den negativa spiral jag hamnat i och att allt bara snurrar på, uppåt uppåt uppåt och att allt faller på plats igen!