Vaknade tidigt och eftersom barnen fortfarande sov, smög jag upp och begav mig ut på en liten löprunda. Jag har verkligen tappat all ork, så hur jag ska klara milen i september är för mig en gåta. Men det är bara att kämpa vidare! 3,6 km blev det iaf och det är ju alltid något :)
Idag har vädret varit lite sämre, molnigt men ändå varmt. Vi tog en tur till barnens mormor och morfar på förmiddagen. Jag hade hoppats på lite barnvakt så vi kunde åka och kolla på bil, men Helmia hade stängt på söndagar så det blev det inget med. Istället blev vi bjudna på langos till lunch, vansinnigt gott men kanske inte det nyttigaste...
På eftermiddagen/kvällen var vi bjudna på grillkväll hem till Jocke och Angelica, där bjöds det på entrecote med hemgjorda pommes frites, hemslagen bea och rödvinssmör. Som alltidnär Angelica står för maten så blev det väldigt gott. Efter middagen åkte snacksen fram och jag åt som besatt av chips och OLWs cheese balls. Med tanke på hur mkt middag jag just ätit så är det förvånande att det ens fick plats ngt mer, men det gjorde det...
Väl hemma ställde jag mig på vågen, visste att jag skulle få se siffrorna jag lovat mig själv att aldrig mer behöva se, men visst fanns den där, den där jä-la åttan (80,2). Får sån jäkla ångest när jag tänker på det, var så himla stolt och lycklig förra året när jag såg den där finfina sexan som startsiffra, men nu ett år senare har jag förstört allt. Det kan få mig att gråta, helvetes jävla skit...
Så va f-n gör man? Bestämde mig för att testa 5:2 för att om inte annat vänja mig vid att äta lite mindre mat, två dagar i veckan lär jag ju kunna hålla mig ifrån glass, chips och annan dynga. Förhoppningsvis kommer viktuppgången att avstanna och motivationen infinna sig, annars får jag bara köra på ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar